French Academic Painter, 1845-1924 French painter. He studied initially in Brussels under Jean-Fran?ois Portaels. In 1863 he returned to Paris, where for three years he was a pupil of Alexandre Cabanel and Eug?ne Fromentin. He made his d?but at the Salon in 1868 and in 1870 received a medal for the Marriage of the Niebelungen (1870; ex-Mus. B.-A., Lisieux, 1970). His painting the Death of King Ravana (1875; Toulouse, Mus. Augustins), taken from the Indian epic poem the Ramayana, was criticized for the choice of an obscure subject but was nevertheless awarded the Prix de Salon in 1875. Soon afterwards Cormon left France for Tunisia. After his return in 1877 he exhibited regularly at the Salon until his death, establishing a reputation as a painter of historical and religious subjects; he also produced some portraits.  Related Paintings of Fernand cormon :. | Le Harem | Jalousie au serail (mk32) | La favorite dechue (mk32) | ain flying before Jehovah's Curse | Cain (san28) |
Related Artists:
Auguste Bigand
France (1803 - ) - Drawer
MICHELE PANNONIO
Hungarian Early Renaissance Painter, ca.1400-1464 Painter, active in Italy. He was one of the most important painters at the court of Ferrara in the mid-15th century and contributed to the creation of an indigenous Ferrarese style of painting. Most of his works have been destroyed. He may have been born in Hungary, as his name implies. There are parallels between his style and that of contemporary painters working in Hungary, but nothing is known of his early career. The suggestion that he can be identified with a Michele dai Unii, paid in 1415 for painting a standard for Leonello d'Este,
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .